Broome:
Vi kom till Broome på den elfte dagen av våran road trip. Spenderade en vecka där, det är en liten trevlig stad, men man behöver egentligen inte mer än tre dagar där. Vi började med att checka in på det billigaste hostelet och sen städade ur hela bilen. Hade en fin BBQ med känguru och vitlöksbröd. Därefter utgång, men de jag reste med gick hem tidigt så festade vidare med andra från hostelet.
Under veckan vi spenderade där så var vi lite på stranden, såg några solnedgångar, såg dinosaurie fotspår. Men det mest fantastiska var "Staircase to the moon". Ett fenomen som händer tre till fyra gånger i månaden runt fullmåne. Månen går upp väldigt sent och det är kolsvart ute. Har aldrig sett en måneuppgång, mycket finare än en soluppgång, speciellt när den bilder en trappa av ljusstrålarna som når tidvattnet.
Jag letade efter nya personer att resa med, de jag reste mer var inte lika äventyrsglada och tillräckligt galna för min smak. Spenderade ett par dagar på at leta runt men hittade inga, så erbjöd samma personer platserna igen, för det är i alla fall roligare att resa med folk än ensam. Men det var en liten konstig stämning i början.
Lämnade in bilen till en mekaniker igen, för var nått fel med fyrhjulsdriften, de gjorde så gott de kunde och tog bara 60$ i betalning, men rekommendera mig att inte använda fyrhjulsdriften i annat än nödläge. Började inte våran road trip fören 4pm. Ganska sent men jag ville lämna Broome nu.

Dag 1, 7 oktober:
Som sagt vi lämnade sent på grund av mekaniker och för att vi spenderade två timmar på woolies för mat och alkoholshopping. Men ville börja resan ner mot Perth så körde lite i mörkret till första fria rastplats. Kom fram och gjorde fin mat. Det är i alla fall en bra sak med de jag reser med, de är väldigt nogranna med mat, kan inte leva utan tre mål om dagen och äter alltid ganska nyttigt. Vilket är bra för mig, jag hatar att laga mat, men älskar att äta :P

Dag 2, 8 oktober:
Nu var det dags för nya Johan, upp 6.15am för att löpa och träna. Sprang 3,8km kom tillbaka och satte på hög musik i bilen och började träna. Har aldrig riktigt gillat att träna på morgonen, men denna morgon var riktigt nice. Ska verkligen försöka fortsätta med det.
Vi lämnade efter frukost och körde de resterande 400km till Port Headland. Inte mycket att se där förutom att världens längsta tåg kör förbi där. Såg ett av tågen, vet ej hur långt det var, men världens längsta är sju km och har åtta lokomotiv. Jag vill inte hamna vid en korsning när det tåget ska korsa.
Inte mycket att se, men de hade en ganska trevlig hamn med en BBQ, så satt oss där och åt våran nudellunch. Därefter körde vi 200km till en fri camping en bit från Karanjini nationalpark. Hade en filmkväll, men som vanligt somnade alla.
Det är bara dag två och vi har redan kört 1000km. Har en spricka i vindrutan framför förarsätet. Var ganska stor redan när vi lämnade, men har inga pengar till att laga så kör ändå och har redan växt två centimeter.
Börjar få lite pengaproblem igen. Bilen tar mer än vad jag förväntat mig, måste betala lite till för min biljett från Australien plus att jag måste ta mig ner till Perth och försöka få jobb. Men men, life is a bitch...

Dag 3, 9 oktober:
6.15 am igen, för en löptur. Det var helt klart en av de bästa löprundor jag haft. Omgivningen där var fantastisk. Den finaste rastplatsen vi varit vid. Löpning i sig är fruktansvärt tråkigt, men när man byter miljö varje dag är det faktiskt ganska trevligt. Efter lite träning och frukost lämnade vi för Karanjini. En nationalpark lite inland i västra australien. En plats alla som besöker Australien borde åka till. Fick ett par nya favoritplatser här i Australien. Mängder av raviner att klättra i, vattenfall och vattenhål att hoppa i. Fin natur att bara sitta och filosofera i.
Vi började med Fortescue fall och Fern pool, fern pool var ett vattenhål med ett fint litet vattenfall som var lite gömt, inte utritat på kartan. Mycket trevlig plats. Där efter lunch och sen vidare till Circular pool, där vi tog ett dopp i det kalla vattnet innan jag och Kristien promenerade i ravinen tillbaka till Fortescu fall, medan de andra två latmaskarna tog bilen tillbaka.
Nu var vi påväg till campingen, men stannade vid en stor vattentank och hade en dusch först. Vilket vi inte hade behövt, campingen vi stannade på hade även varmvattensduschar. Vi lyckades igen att bara betala för två, hurra för stora campingar.

Dag 4, 10 oktober:
Lugn morgon idag, bestämt mig för att springa två, vila en. Så tog en sovmorgon till 7am. Idag har jag sett de finaste ravinerna någonsin. Började med Weano gorge, där man fick vada över vattenhål och även lite klättring innan man kom fram till det stora vattenhålet. Hade man utrustning för riktig klättring kunde man fortsätta ännu längre. Jag klättrade vidare en bit, men blev lite för högt och brant efter ett tag. Då var det dags att gå vidare till nästa plats. Hancock gorge stod för en hel del utmaningar, platser där man verkligen var tvungen att klättra på riktigt. De jag reser med är inga direkta äventyrare men som tur var hittade jag en fransman som också ville klättra vidare, så vi klättrade tillsammans. Helt underbart, runt varje hörn i ravinen var det finare än det förra. Till slut kom vi till ett stort vattenhål där det inte gick att klättra runt, så jag simmade över för att se om det var nått fint på andra sidan. Det såg i stort sätt lika dant ut så vi bestämde oss för att klättra tillbaka. En av de bättre äventyrsdagar jag haft i Australien. Efter det var det tråkigt nog dags att lämna. Körde ur parken till Tom Price, där vi skulle besöka en gruva och bestiga Mt Nameless, WA näst högsta berg. Men gruvbesöket var alldeles för dyrt och berget var ingen klättring bara en stig upp. Så inte värt att stanna i denna lilla stad/by. Körde mot vårat nästa stopp Exmouth, bestämde oss att vi ville inte slösa hela morgondagen med körning så körde ända till 10pm. På vägen dit såg vi ett av de superlånga tåg igen, jag räknade vagnarna till 239 stycken. Världens längsta har runt 660 vagnar och är sju km, så detta tåg borde vara över två km långt. Helt sjukt...

Dag 5, 11 oktober:
Nu var det dags för en löprunda igen, börjar bli riktigt kallt på morgornarna så fick ta på mig två tröjor. Den franska killen jag klättrade med igår var på samma rastplats som oss och ville följa med och springa så jag väckte han. Men han hade ont sedan all klättring igår så jag var ensam idag igen.
Efter frukost körde vi de resterande 230 km till Exmouth, åkte direkt ner till Town beach där vi hade en fin lunch med rotmos och chicken nuggets =)
Efter lunch byter vi strand och åker även upp till en fyr där det är en bra utsiktsplats för valar. Och mycket riktigt på långt avstånd såg vi några valar hoppa :P
Tjejerna har tjatat hela dagen på att vi skulle spela minigolf idag, men jag och Guido ville inte betala 60kr för en runda så vi tittade på och kommenterade istället.
Hyrde snorkel och fenor innan vi åkte till campingen. Vi trodde inte vi skulle klara av att komma undan med att betala för två denna gång, eftersom de hade sett en tredje person när vi checkade in. Men receptionen var stängd så vi kunde inte betala för fler personer ändå. Som sagt riktigt kallt på kvällarna och nu är det rejält vindigt så var riktigt skönt med en lång varmdusch. Blev bara vindigare och vindigare, tälten blåste iväg om vi inte låg i dom.

Dag 6, 12 oktober:
Jag skippade löpningen idag, vi bestämde oss för att lämna innan receptionen öppnade så vi kunde komma undan med att bara betala för två. Det funkade, åkte över gatan och åt frukost utanför informationscentret. Fyller upp lite mat på IGA och fyller upp full tank, sen beger vi oss mot Cape Range Nationalpark. Man får endast campa på utmarkerade campingplatser och de är ganska få, så måste vara där ganska tidigt för att boka dem och när man bokar och kommer dit kan de redan vara borta, så är lite först till kvarn som gäller. Men vi hade tur, vi fick en plats på Tulki bay, som var ganska i mitten av parken. Vårat första stopp vi gjorde var bland de sista söder ut. Sandy bay, som skulle vara den finaste stranden i parken. Vilket kan ha varit mycket riktigt, var som ett paradis. Parkerade bilen och gick över sanddunen för att mötas av klarvit sand så långt ögat kan nå, klarblått vatten i olika nyanser alldeles stilla, klarblå himmel utan ett enda moln. Men det som slog mig mest var den absoluta tystnad, vad jag minns har jag aldrig hört sådan tystnad förut. Det var absolut inget, ingen vind, inget vatten, inga insekter, inga bilar, inga personer, INGENTING. Det var woooooow så coolt.
Efter fyra timmar i paradiset var vi brända över hela kroppen, så var dags att lämna, åkte till Oyster stack som skulle vara ett fint ställe att snorkla på. Nu blåste det upp till kraftig vind igen och det var riktigt kallt att snorkla, men såg en sköldpadda flyta omkring, så det var värt det.
Åkte tillbaka till våran camping för solnedgång, och jag gick även ut för min löprunda. Jag har alltid fått för mig att det ska vara så skönt att springa på stranden, men det är inte sant...

Dag 7, 13 oktober:
Denna natt var även ännu vindigare, vi hade även pinchat ner tältet, men två av våra pinches blåste ur och tältet veks på mitten. Gick upp mitt i natten och försökte parkera bilen framför tälten, men hjälpte inte, sov ganska dåligt den natten eftersom vinden var alldeles för högljudd. Men det var min lata morgon så gjorde inte så mycket. Men folket var så fruktansvärt segt idag, de har ingen power alls, de sover i genomsnitt elva timmar per dygn, vilket slöseri, usch usch.. Men men, vi hade pannkakor med annanas till frukost i dag, vilken lyx, mumsfillibaba.
vi testade några nya platser idag, många fina stränder här, kanske inte så bra för våran bränna, men kan ju inte missa solstrålarna när vi är här. Tog det dock lite lugnare med solandet och snorklade desto mer, såg en liten revhaj och mängder av bluespotted stingrays idag, plus alla möjliga konstiga fiskar.
Tillbaka till tältet för middag, cous cous i krossade tomater med massa majs och bönor, med tonfisk. Såg filmen 300 och sen sängen.

Dag 8, 14 oktober:
Idag var vi tvugna att packa ner tältet igen, var skönt att kunna lämna allt igår, men dags att bege oss till nästa plats. Vi började med lite snorkling vid en av de andra stränderna vi inte sett än innan vi begav oss till SS Mildura ett skeppsvrack.
Vi åkte tillbaka in till Exmouth där vi smög in till en campingplats och laga mat och tog en dusch, innan vi körde till Coral bay. Coral bay är en by som endast består av en gata där det är två campingplatser, en supermarket, ett bageri och en bensinmack. Det finns några hus lite utspritt för de som är där och jobbar, men det är enbart en liten by för turismen, de har inte ens dricksvatten. Det är olagligt att campa utanför campingplatserna men vi ville inte betala så vi tog en offroad mot de norra stränderna och hittade en magnifik plats där vi sov direkt under stjärnorna. Var riktigt blött från the humidity, men var värt att frysa lite, stjärnhimmelen var wow så fin.

Dag 9, 15 oktober:
Vaknade upp tidigt och var fortfarande blöt och kall. Tog mig upp för min löprunda vid vattnet i djup sand, ganska svårt att springa men en fin plats att göra det på. Tog oss tillbaka in till Coral bay, där vi träffar alla andra backpackers vi träffar på alla andra campingar längs västkusten. Vi ändrar vårat beslut ett par gånger, mellan att lämna eller stanna en natt till. Pratar med fransmannen och vi bestämmer oss för att gå och fiska, var exalterad de första fem minutrarna, men sen kom jag ihåg varför jag slutade fiska för typ tio år sedan. Jag är inte alls tillräckligt tålmodig och blir förbannad när jag förlorar ett drag. Så tror jag fiskade tio minuter innan vi ändrade vårat beslut igen och började köra mot Carnarvon. Var mörkt och vi var alla trötta, mängder av kaniner och kängurur över allt för vi tog en liten skogsavstickare för att imorgon åka till Blow holes. Men vi kom i alla fall fram till campingen, var en stor bongård där de gjort några baracker man kunde hyra ett rum i och några campingplatser. Kom så sent så var ingen där så körde bara in och hoppades på att ingen ser oss imorgon.

Dag 10, 16 oktober:
Vi lämnade utan att betala, woho, ytterligare en fri natt :P
Vi letade efter the Blow holes, körde förbi dem ett par gånger innan vi kom till rätt plats, men det var ganska coolt faktiskt. Det är hål i berget där vågor från havet fyller upp med vatten och efter ett tag spottas det ut, ibland upp till en 20 meter fontän. Efter ett par bilder är det nog och vi äter frukost innan vi kör in till Carnarvon.
Har hört att Carnarvon inte skulle vara mycket roligt alls, så vi åkte direkt till Woolies och fyllde upp vårat matförråd, spenderade en och en halv timme där. Vi gjorde även en tvätt, riktigt nödvändigt.
Vi träffade fransmännen igen, Hugo och Milly, vi bokade in oss på samma rastplats utanför Denham och började köra dit. Efter 200 km går cruise kontrollen av och vi kan inte ge någon gas och det börjar ryka ur motorn. Det tar inte lång tid innan en lastbils chaffis stannar och försöker hjälpa oss. Inget han kan göra utan att bogsera oss. Vilket var en ny upplevelse. Chaffisen, Blacki, var tydligt speedad och satte fast min lilla bil i en en och en halv meter kedja. Jag har ingen servobromsning eftersom motorn är av. Men var som sagt en rolig upplevelse och vi klarade oss välbehållna till nästa värdshus. inget vi kan göra i mörkret så vi slår upp läger utanför värdshuset.

Dag 11, 17 oktober:
Happy B-day me. Känns inte riktigt som min födelsedag, tänkte hela tiden på min 20 års dag som jag spenderade i Thailand, där jag blev väckt av Lagge med en tårta och en flaska whisky. Här det första jag gjorde var att ligga under bilen klockan sex på morgonen. Men men, det skulle visa sig bli lite bättre.
Jag hittade vad felet var, några delar (vet ej namn på svenska) men någonting som driver cylindrarna hade gått av oss sprängt hål i min oljetank. Så ingenting även en mekaniker kan göra här ute, är 280 km från närmaste stad och 750 km från Perth.
Vi äter frukost och jag får en tårta, men de köpte den igår och efter att ha varit i en 50gradig bil hade den redan blivit möglig =/ men jag åt den i alla fall.
Jag gör mängder av telefonsamtal till bogsernings firmor och transport bolag, fick siffror från 4500kr till 15 000kr, tyckte det var för dyrt så vi gjorde en skyllt och försökte hitch-hike'a med ett tomt road train. Efter ett par timmar kom det en bil med fyra killar som hade lämnat sina lastbilar för att åka till Monkey Mia för en dags fylla. Vi bestämde oss för att åka med dom och de skulle fixa oss en tom lastbil imorgon.
Vi var åtta personer i en pick up, jag och Guido satt på flaket och drack öl när de körde 160km/h. Var över en timmes trip och jag var redan full när vi kom fram =) Vilket äventyr, stannade en gång på vägen vid en öde strand, sprang in i vattnet och där var 100-tals små revhajar. Försökte fånga ett par med händerna, men de var för kvicka.
Vi kommer till Denham och de fyra checkar in i ett varsit dubbelsängsrum för 172$/natt. De erbjuder oss ett eget rum, men vi kan inte mota det men vi sov på golvet i ett av rummen. Minns inte så mycket av slutet av kvällen, men det slutade i alla fall med att ha blivit en riktigt udda och minnesvärd födelsedag.

Dag 12, 18 oktober:
Vi åker ut till Monkey Mia och tar en snabb titt på delfinerna, är lite besviken, trodde att det skulle vara lite mer in the wild, men var typ som ett zoo. Spenderade tio minuter där innan vi fick skjuss tillbaka till värdshuset. Killarna gjorde lite telefonsamtal och sa att de skulle komma en tom lastbil runt klockan åtta ikväll. Men vi ville försöka komma iväg innan så gjorde upp en skyllt och spenderade sex timmar ute på vägen i stekhet sol och försökte lifta. Ingen lycka. Det blev mörkt och började närma sig åtta. Det stannar en tom lastbil och vi var så lyckliga. Men chaffisen ville inte riktigt göra det, han kunde ta bilen men inte en enda person. Hade ingen aning om vart han skulle lämna bilen så vi bestämde oss för att vänta. Fem minuter senare stannar ytterligare en tom lastbil och denna killen var riktigt trevlig, han skulle campa där för natten och köra imorgon. Vi var riktigt lyckliga. Den billigaste chaffisen jag kunnat få tag i med. De andra jag pratat med ville ha över 200$, denna kille nöjde sig med två plattor öl.

Dag 13, 19 oktober:
Vaknar upp klockan fem för chaffisen ville lämna tidigt. Jag lämnade de andra tre med ett tält, lite kläder, mat och vatten. Jag förstår inte hur man kan jobba som en lastbilschafför, han körde 750km med ett stopp efter 280km, normalt gör han de det själva. Jag var så fruktansvärt trött och killen pratade även mer än mig :) jag var bored to death när vi kom fram, men ska inte klaga kom 75 mil i ett road train för priset av två plattor öl.
Pratade mycket om lastbilar under resan och hans lastbil var två år gammal och hade redan kört 450 000km, det är 60 000 km mindre än vad min bil gjort på 17 år och det är många kilometrar för en bil. Sjuka avstånd här...
Blir avsläpt i Swan valley, en suburb 30 km från Perth. Går runt till olika vinerier och frågar om jag kan lämna min bil på deras gård. Hittar en kille som även var mekaniker, har fått lov att parkera bilen där en vecka och han skulle även kolla runt för begagnade motorer.
Åkte buss och tåg in till staden och blev upphämtad av Klaus. Åkte till deras hostel och jag bokade in mig för en vecka. Det första hostel på månader. Hade en oplanerad ganska trevlig kväll ute.